jag kommer aldrig mer att tro på kärlek och jag säger inte bara det nu, alasas som om nån har krossat mitt hjärta på senaste. men jag såg den här bilden och tänkte, fuck. Jag som alltid trodde att mina föräldrar skulle vara tillsammans medans nu, kan dom knappt vara i samma rum utan att det uppstår jidder. Min bror hade en tjej som blev gravid, dom hade varit tillsammans i över 10 år,alltså hade hon hunnit komma vår familj riktigt nära. Men det slutade med att hon var otrogen mot sin egna bästa vän alltså med hennes man. Sen jag, jag hade ett förhållande som jag inte kunde komma ur. I mer än 2 år, så var jag tillsammans med en kille som dag in och dag ut tryckte ner mig så grovt, han manipulerade mig och misshandlade mig psykiskt. Det var som att han under hela vårat förhållande hade ett stryptag runt min hals, det var han som bestämde hur jag skulle prata, gå, tänka, hur jag skulle klä mig, hur jag skulle ha mitt smink och mitt hår.  

 

Ibland när han inte fick som han själv ville så kunde han sätta igång väärsta snacket och försöka få mig att känna skuldkänslor och att jag gjort fel och är en ond människa osvosv. Man kunde se i hans ögon hur han liksom tappade greppet helt. Och sen allaaaaaaaa hans lögner, när han åkte till sitt hemland så måste han känt sig så fucking liten, han ville ha makten och den där känslan att han styrde mig. så det var då alla lögner började droppas, hur han skjöt en snubbe som försökte slå hans kusin. att han blev kidnappad utav nån man + halshuggen i ryggen. (ändå hade han inte ens ett rivsår på hela sin kropp när han kom tillbaks). Han sa att en manlig känd artist från sitt land, att det var hans morbror och hur mycket han tjatade på honom att dom skulle spela in en låt tillsammans medans han va där. men vad hände? ingeeentiiing, inte ett jack shit för det där var bara hans sjuka inbillningar. inget var riktigt eller äkta. allt var påhitt. 

De här e ändå ingenting utav allt jag hann vara med om under dom här åren, och ja självklart försökte jag gång på gång att lämna honom men det gick inte. Varför? För att så fort jag sa att jag inte orkade mer, att jag inte ens hade nåra känslor kvar så hotade han med att ta sitt liv. Och då, lämnade han jämt sin mobil hemma eftersom han bodde med sin familj, han tog en kniv ur köket och sprang ut ur lägenheten. De går bara nåra minuter sen ringer hans syskon mig och vill att JAG ska leta upp honom för att de är mitt fel att han vill ta sitt smutsiga liv. Han ännu en gång, att han hade skadat sig. att han hade kört in kniven i sitt hjärta, och hur många timmar han fick tillbringa på sjukhuset.. men fortfarande inga märken, ingenting. 

 

I slutet, jag tror han redan hade fattat att han hade förlorat mig helt. att jag närsom helst skulle komma loss, vi började bråka mitt i min skola, och han sprang efter mig när jag skulle hem med min tjejkompis det hela slutar med att jag och han hade vårat största bråk, och tro mig vi hade hunnit med många bråk innan det.. aa, iaf.. allt slutar med att han hoppar på mig och misshandlar mig, mitt ute på dagen och folk ser. 

Han bröt min näsa och gav mig hjärnskakning, och det var då jag visste. Att han aldrig skulle få se mig mer, jag skulle ALDRIG gå tillbaks. Nu är det han som är död, inte jag. 

 

Det kommer ta ååår för mig innan jag nånsin kommer kunna ha ett normalt förhållande, eller nej varför ens ha ett? allt är bara spel ändå. det finns ingen kärlek , jag svär .